profylax!

Den senaste tiden har jag blivit mer och mer nervös inför förlossningen. Jag har tillit till barnmorskorna, till de arbete de gör och den kunskap de har. Min nervositet är hos mig, att smärtan ska bli så överrumplande att jag inte längre har kontroll och kontakt med min kropp, att samtalet sker mellan Magnus och personalen och att jag försvinner i smärtan.

Jag är lite rädd för akutkejsarsnitt, rädslan ligger i att jag är otroligt rädd för att bli sövd.
Om detta skulle ske vet jag att jag skulle gå in i stadiet panik direkt. Jag vet dock att om ryggmärgsbedövning kan läggas, eller att det inte är "på sekunden akut" så kommer jag att få vara vaken under ett eventuellt snitt. Detta har jag även skrivit om i vårat förlossningsbrev.
Magnus har även fått klara instruktioner om hur han bör agera för att lugna mig om detta skulle ske.

Så för att öka lugnet krävs mer kunskap så vi har börjat gå en profylaxkurs! Här i Örebro finns det i privat regi av Andas Mamma och det är precis vad vi behövde.
Det handlar om att andas på olika vis för att på så vis minska den medvetna smärtan av värkarna.
MEN! Det handlar om så mycket mer, om att öka samarbetet mellan mig och Magnus, att sätta ord på våra rädslor och förväntningar, att se pauserna mellan värkarna och inte bara smärtan etc...
Andningen är även någonting jag kommer att använda mig av utan att vara födande. Jag profylaxandades idag under de blodprover barnmorskan tog och de var de minst smärtsamma av alla de envisas med att ta.
Vi träffas två gånger, men redan efter första gången känner jag mig lugnare. Min kropp är stark och frisk och med de verktyg vi ges kommer denna förlossning att avslutas i ett levererande av en knodd.

Jag skola icke bli den första att icke leverera förväntat barn!

Vi har fått hemläxa till nästa gång också.

• Öva de olika andnings teknikerna.
• Diskutera och visualisera drömförlossningen.
• Sätta upp delmål under förlossningen.
• Bestämma bra belöning att ge till mig i de olika stadier av förlossningen.

Fortsättning följer.

Var även hos barnmorskan idag. Jag ligger fortfarande lite lågt i mätningen av magen, men inom den godkända ramen. Så hon bedömde att det inte är någonting att oroa sig för, att allt är normalt.
Jag berättade även att jag tycker själv att jag är så liten, att jag är rädd att något ska vara fel. Enligt alla mätningar och värden så är det alltså helt normalt. Hon sa även snabbt vad alla andra också sagt "hela du är väldigt liten" och så sa hon även att det är väldigt bra att jag inte bär en 4 kilos bebis.
Vilket jag naturligtvis håller med om!

så.