Jag arbetar hårt. Mycket hårt. För hårt. Men jag jobbar vidare. För det här med att ta det lugnt, vila, göra så lite som möjligt, innebär sjukt mycket arbete.
Jag har fått detta råd, att göra så lite som möjligt, av många mammor.
Motiveringen är enkel: du kommer att sakna att inte göra någonting, för du kommer alltid ha någonting att göra.
Och jag kan verkligen förstå att det är smart. Passa på att njuta av ingenting, eftersom det kommer vara en brist på ingenting ganska snart. Barnmorskan uppmanade mig också idag att börja göra ingenting. Att det nu är bra att börja vila, ta det lugnt, sova middag och annat ingenting sysslande så jag har mycket ork till förlossningen.
Men det är så tråkigt. Så otroligt tråkigt. Det går emot allting jag är. Rastlöshet är ett av mina starkaste personlighetsdrag och jag gör gärna mycket.
Idag har jag varit hos barnmorskan, handlat, lagat mat och tvättat.
Otroligt mycket av tid har gått åt till ingenting. Jag har suttit framför TV:en. Typ.
Imorgon ska jag läsa, hänga tavlor, fixa hallen och cykla till bror Jonas och dricka kaffe. Tänkte hänga tavlor, läsa och fixa hallen idag men tänkte att då blir det för mycket fixat på en dag. Måste spara lite till att göra imorgon.
Men det absolut sjukaste i allt det här med att göra ingenting är att jag är så sjukt trött.
Jag somnar direkt när jag lägger mig ner, även om jag sover middag.
Det tar på krafterna. Att gör ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar