När vi kom in så körde de på som vanligt, gelé på magen och den konstiga mackapären och så stirrar vi hypnotiserat på TV-skärmen. Barnmorskan visade hjärtat, frös bilden och gick igenom hur hjärtat fungerar och vad bra knoddens hjärta fungerar. Båda kamrarna jobbar som de ska, inga stora blåsljud (om det finns små blåsljud så är de för små för att ses och upptäcks först efter födseln), tre små fickor som hade tjusiga latinska namn och finns i hjärtat såg fina ut och fungerade också enligt önskemål.
Lårbenet såg bra ut, magsäcken såg bra ut, flödet i navelsträngen lät jätte bra.
Men.
Hon kallade in en till barnmorska för att göra samma undersökning på mig. Detta är ALDRIG ett gott tecken. ALDRIG. Hon fastslog samma sak, fick ungefär samma mått på allting och lämnade sedan rummet. Resultatet är att knodden fortfarande inte växt sen sist.
Kurvan som ska gå stadigt uppåt, fast knodden är färdigutvecklad, står still.
Tillväxten är stillastående från förra besöket för 14 dagar sedan, till idag. Men allt ser bra ut.
HÖGST förvirrande. Om det nu, mot all förmodan, är något fel på knodden så är det ingenting de kan se. knodden vill bara inte växa. Alla är vi rörande överrens om att det inte ska komma ut en 4kg bebis, men nu uppskattar de vikten till ca 2500g och det är lite väl i underkant.
Detta gör att knodden nu, ligger på 26% under vad en genomsnitts bebis gör vid denna tid. Förra, 19% låter genast inte så farligt i dagens ljus.
Så vad sker nu?
Doktorn beslutade att jag får gå en vecka till. Nästa måndag ska vi alltså dit igen (om knodden inte kommer ut innan) samma procedur ska göras då. har knodden fortfarande inte växt någonting så vill hon att vi diskuterar de olika alternativen som finns för att sätta igång förlossningen.
Jahopp.
Just nu käner jag inte så mycket. Jag är lugn eftersom jag inte kan göra någonting alls. Jag vilar i min maktlöshet. Jag kan inte göra någonting för att knodden ska växa, beror ju inte på mina bristande kostvanor direkt. Jag kan heller inte göra någonting för att få knodden att vilja komma ut så vi slipper fler ultraljudsbesök. Eller det finns en uppsjö av idéer för vad jag kan göra för att få igång förlossningen, men inte direkt vetenskap... Det bästa hade varit om knodden uppfört sig som bebisar ska och vuxit sedan sista besöket. För även om vi håller oss lugna och inte är särskilt oroliga alls så är det inte trevligt med alla extra besök till ÚSÖ. Det blir rätt stressande. Det blir en sak som ligger och gnager i ditt medvetande, som du inte orkar tänka särskilt mycket på, men som inte går att låta bli att tänka på. Lite för ofta. Det tar energi, energi som jag inte vill slösa på det här. Energi jag vill spara till ett förlossningsarbete och till att ta hand om knodden, när knodden är ute alltså.
När jag nu ska jobba på att göra ingenting så tar det här upp lite för mycket för att det ska finnas ork kvar till just ingenting.
Jag ska läsa på om de olika metoderna för att sättas igång också, aldrig dåligt att vara förberedd! Det tar också energi.
För det är det enda jag kan göra. I min maktlöshet. Läsa om någonting som kanske aldrig sker och arbeta på ingenting.
Så knodden är liten. Knodden är lite för liten.
Resten av dagen spenderades åt att fixa hemma! Svärfar Jan (praktiskt att Magnus och min pappa heter samma) kom förbi och hjälpte oss sätta upp en hylla i sovrummet! Magnus bror Gunnar kom förbi och de nätade in balkongen så vi kan låta katterna vara med ute. Sen satt katterna, jag, Magnus och Gunnar hela dagen på balkongen och mös med skön musik.
Vet inte för mitt liv vart jag lagt den andra lampskärmen! Hur jag har tappat bort en hel lampskärm oroar mig skarpt.
Balkongen är (nog) klar!
Välkommen på frukost, fika, lunch, mellis eller middag.
En bra dag. Trots tillväxtproblem.
Fast, det kanske jag också lider av?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar